Stolt svensk

uppdatering i slutet


Jag sitter på tåget efter att ha varit hos familjen några veckor. Jag har sett stengärdsgårdarna som mina förfäder har byggt med blod svett och tårar. Odlingsrösena som visar med vilken kraft och viljestyrka de jobbade för att kunna överleva fastän marken inte var anpassad för plogbilan.

Egen dräng är guld värd. Själv är bäste dräng.

Marken som jag var på har trampats av otal generationer bönder, men även av soldater från Sverige och Danmark. Dessa hade legoknektar från andra länder som var med att färga landet rött. Efter många krig slutligen bara en kamp från snapphanarna så blev vi svenskar. Några generationer senare lever endast danskheten kvar i delar av språket och i de äldre byggnaderna.

Alla är stolta över att vara svenskar vars namn ”ärat flög över jorden”.

Landskapet flyger förbi och jag kommer närmare de forna svenskbyggderna, fast nu är vi ett land. Landet har formats av böndernas slit, men även av valonernas vana hammarslag. Romernas, eller som de kallades zigenarnas, skickliga gryttillverkning har prytt mången bondgård. Valonernas blod blandades med det svenska, medan zigenarna inte fick en chans att assimilera sig. Svenskheten var ju viktig.

Efterhand som landet utvecklas och sträcker sig ut i världen för att få kontakter så kommer andra länder och får kontakt med landet. Stockholm, den stolta huvudstaden, byggdes till stor del av tyska köpmän. Stolta svenska släkten i dagens Sverige. Det kommer hela tiden nya invandrare som bygger upp nya avsnitt i Sveriges historia. Dessa personer ser nya möjligheter att bygga sina släkten, de blandar sig som forna tiders invandrare och svenskar och bygger upp en ny modern svenskhet.

De redan vana svenskarna känner då lätt att deras svenskhet är hotad, hotad av att landet inte längre pratar enbart svenska, utan andra språk pratas med som man inte alltid förstår. Det gjorde tyskarna i Stockholm, Valonerna i gruvorna, prästerna i kyrkan och personerna i gamla danskbyggderna med.

Att assimileras in i ett nytt samhälle tar tid, men det går. Ibland kommer det dock vissa invandrare som inte vill assimilera sig i landet, om ni haft möjlighet kunde ni frågat den förste Bernadotte-drottningen. Hon vantrivdes i det kalla norden, så det händer.

Kommer man för att man tvingades bort från sin egen släkts urgamla marker så kan det ta emot att lära sig nytt, men med grannsamverkan och vilja så går det. Här ligger det nya Sveriges stora utmaning. Att skapa en samverkan som gör att de som skall hjälpa oss att bygga upp framtidens Sverige får en möjlighet att starta med det så fort som möjligt så att de känner att de är en del av framtiden.

Tillsammans kan vi göra det, tillsammans kan vi lyfta områden där det blivit en överrepresentation av de nya till högre höjder. Till produktiva exotiska oaser av den etniska mixens innovationskapacitet. Det går att göra Alby, Fittja, Rinkeby och Rosengård till förebilder där ungdomarna känner att de spelar någon roll. ESC i Malmö kan definitivt vara ett stort lyft för dem och Rosengård om nu bara politikerna ser potentialen i de som finns och inte bara använde dem på pappret för att vinna striden. Nu är det dags att visa att man menar allvar med pratet om att de skall vara med.

Jag var från början mot ESC i Malmö, men vill nu att det skall bli det nya Sveriges fönster mot världen, vilket jag skrev här. Den nya världsgemenskapens målade tavla som visar att etnisk mångfald inte bara betyder misär utan med rätt möjligheter betyder utveckling och glädje för alla. 

Vad jag dock inte vågade sätta ut hakan om riktigt var alla de kommentarer och antisemitiska uttalanden som anses ha kommit från kommunalrådet Ilmar Reepalu. Dessa uttalanden och all uppmärksamhet de har skapat har verkligen satt Malmö på kartan som en otrygg stad, och jag förstår Harry Amsters artikel om varför ESC borde ligga i Stockholm istället. 

Men fokus på Malmö där och fokus på att bygga ett land där alla känner att de är en del av något fint och stort. Bara nu inte vissa av de gamla svenskarna använder den stolta svenska flaggan på fel sätt och förstör det som vi så fint kan bygga upp tillsammans. Låt ESC vara startpunkten i detta.

Leve Sverige och låt ditt namn än en gång ärat fara över jorden, med ett budskap om fred och frihet vill jag leva och dö i norden!

Uppdatering

Intressant att en som kommenterat mitt inlägg tänkte likadant som Israels ambassad: Hoppas att det inte blir nya kravaller liknande de som var under Davis cup 2009.

Intressant är även att kommunalrådet Ilmar Reepalu inte verkar ha lärt sig eftersom han inte anser att det inte är något behov för extra säkerhetspådrag, och menar att de kravaller som var 2009 berodde på Gaza-krisen, vilket även Sydsvenskan skriver.

De kanske har väldigt högt säkerhetstänk redan, om inte så kanske Reepalu borde se hur utsatt just Israel faktiskt är och tänka lite extra- särskilt eftersom Reepalu har haft problem med vissa uttalanden innan så att USA:s sändebud mot antisemitism varit och pratat med honom (Snällt av henne, men är inte det lite Världspolisaktigt av USA att skicka en person att prata med en lokalpolitiker så om deras knähundsland Israel? Är det inte bättre att låta Israel klaga till svenska regeringen via sin ambassad och sedan tar regeringen och pratar med politikern? Tycker det verkar vara översittarfasoner av USA)

Jag anser att säkerhetstänket måste vara på högvarv nu. Det är extra viktigt eftersom de som kallas svartklädda snorungar i länken till Sydsvenskan faktiskt fortfarande är svartklädda snorungar som tror att de är något när de gömmer sig i fredliga demonstrationer och kastar saker på poliser. Sedan kommer det fullt med andra personer som kan ha hot mot sig på grund av sina länders politik, ex Azerbajdzjan. Säkerhetens framför allt!