Skola...arbete

På politikerbloggen skriver moderaterna Caroline Opsahl och André Röjdh har skrivit en debattartikel på politikerbloggen. De skriver skrämmande att en fjärdedel inte lyckas ta studenten. Det är skrämmande, men jag skulle vilja hårddra det lite:
Enligt GP och DN så klarar inte en tredjedel av att ta studenten på den ordinarie tiden på tre år. En tredjedel är värre ännu värre! En fjärdedel har inte klarat av att få en examen fyra år efter gymnasiet, och vid 24 års ålder har ca 90% en examen.
Det är horribelt anser jag. Vilket slöseri med skattepengar och liv. Det är de skoltrötta som tvingas att fortsätta skolan för att uppnå examen så att de skall kunna gå vidare på högskola.
Hur många tror att de någonsin kommer att gå på högskola efter att ha plågat sig igenom några år extra på gymnasiet?
Min pappa, som bara gick 7 år i skolan har aldrig valt att gå vidare, och jag känner många fler som inte gör det.
Varför skall man då tvinga alla att behöva gå tre år på gymnasiet? Det är bättre att de kan gå som på min tid: två års med grunderna man behöver, sedan kan man ha ett praktikår med praktiklön så att man kan få ett omdöme att visa när man söker jobb. Jobb är ju utvägen från bidragsberoendet.
Jag tror dock inte på mer sommarskolor, utan på den modellen jag beskriver i detta inlägg.

Kloka tankar...

Vissa tankar som dessa moderater har är ganska bra, anser jag, som att eleverna får en tidigare bedömning av vad de kan i form av betyg så att de tidigare ser var de måste lägga krutet i studierna.
Att kunna ha större möjlighet till valbara kurser ger en valmöjlighet.
Lärarna behöver mycket riktigt avlastas från mycket av det administrativa arbetet. Det stämmer väl.

...men

Jag anser att betyg inte är bra riktigt så tidigt som från årskurs ett, eftersom de första åren går åt till att lära sig att arbeta i skolan. Från årskurs fyra, det gamla mellanstadiet, är en bra brytpunt.

Valmöjligheter låter bra i de flestas öron, men det finns ett dilemma, och de är att vid för stor möjlighet att välja så drunknar man i friheten. Detta gör att man inte vet vilka kurser som är ett måste för att kunna komma vidare. Betänk att de personer vi pratar om rent fysiskt är inne i en av de jobbigaste tiderna i livet-puberteten- med hormon och humörsvängningar. Ännu mer förvirring kan skapa kaos.
Sedan ser jag risken som en av mina fd elever som var duktig i skolan. Hon sökte estetisk, började välja "flumkurser" för det gjorde hennes klasskamrater. Plötsligt var hon i årskurs tre och hade missat en del kurser som var viktiga för att kunna komma in på vidare studier. Hon var tvungen att börja på komvux.
Även om det finns personal som kan vägleda så blir valen så otroligt komplicerade att det blir ett under om de klarar det.
Se även på gymnasievalet i Stockholm, och alla de val som årskurs 9 skall klara av att göra. Stackare, det finns över tusen olika program sa någon förälder till mig. Hur vet man vilket som är rätt...

Att avlasta lärarnas administrativa uppgifter skall i första hand inte vara examinatörer. Att examinera är ju en av de saker som ingår i läraryrket. Det är alla de andra administrativa uppgifterna som vi måste bli av med, som förut sköttes av rektor, skolsekreterare, kurator och skolsköterska.
Hur tänkte de två om den "polisiära" delen av läraryrket? Det är mycket med stöket i klassrummen och att eleverna har blivit så ignoranta för tillsägelser som gör att lärarna inte orkar (min story).

Ytterligare en orsak till att svenska skolor är som de är är löneläget i Sverige, där Tyskland har klart mest i lön till sina lärare (ca 23 000 kr mer efter 15 år arbete, medan Norge "bara " har 6 000 kr mer. Bäst ligger vi till mot det fattigare Portugal där lärarna har ca 1 500 kr mer än Svenska lärare jämför prisläget här). Allt enligt en rapport från Lärarnas Riksförbund med statestik från OECD-länder. I rapporten tas det även upp att 88% av lärarna är kommunalt anställda, så löneskillnaden beror på kommunalpolitikerna. Vad anser ni om det? Det är skrämmande anser jag och ser liksom Veikens blogg vilka skrämmande scenarier som kan uppstå i Svenska skolan i och med det.

Att sedan andra bloggare, tex Smash, vill kunna se mer jämförelse med andra yrkesgrupper med är naturligt. Att däremot tvivla på att lärarnas löner har halkat efter samtidigt som arbetsbördan har ökat markant går knappt att undvika.

Till sist

När ni skriver: "Vi vill att alla elever, oavsett förutsättningar, ska ta studenten och följa sina drömmar." Vad menar ni egentligen?
Att alla skall ta studenten, ok utifrån vad jag skrev om lärlingar, men "...att följa sina drömmar" "oavsett förutsättningar" är en utopi.
Om min handikappade bror hade sökt till brandman så hade han fått avslag, även om han hade blivit ledsen så hade ingen brytt sig, sånt är livet. (exemplet valdes för att belysa det orimliga)
Ta istället en skoltrött person som inte vill gå i skolan, denne gör sitt bästa för att slippa skolan, men har en dröm om att tjäna mycket pengar och jobba lite. Det är orimligt. Det är nästan omöjligt att få välbetalda jobb om man inte utbildar sig.

Dessa personer råkar istället ofta ut för något annat: Främlingsfientlighet- Invandrarna tar deras jobb, säger de (att sedan statistiken tydligt visar att så inte är fallet, utan att det är mycket lägre arbetslöshet bland "svenskarna" vet de flesta som är lite insatta, möjligtvis inte Sd).
Jag har sett utländska medborgare jobba från 5-14 och sedan 15-20, utan att klaga på arbetsplatser som skriker efter arbetskraft, men de enda "svenskar" som syntes var två av mina barn och en kompis till dem (alla tre med en förälder från ett annat land). Var finns alla de stackars svenskarna som anser att jobben är tagna? Jordgubbsstyckena har gått om plats, men det verkar som om vissa personer är för lata utan de sitter bara hemma och klagar. ("Det ligger ju i polackernas blod att plocka snabbt, så varför skall vi göra det", har jag hört, men det är fel. Det gäller att ta de jobb man kan få utifrån den utbildning man har skaffat sig)

För att det inte skall bli ohållbart i just den meningen så bör ni, Opsahl och Röjdh, lägga till "inom rimliga gränser.