När jag läste Jenny Strömstedts krönika LOT-avdrag-För lärare som offrar sig för framtiden kunde jag inte låta bli att fundera på hur det har blivit såhär.
Innan de funderingarna vill jag bara slå hål på den myt som Jenny tar upp om skolan i USA. Jag har jobbat där ett läsår, och det är inte så gemytligt som det låter med "uppskatta läraren vecka" och annat. Den delen är bara en ytterst liten del av arbetet. Det som jag upplevde var tvärtom - en försmak av vart den svenska skolan är på väg. Jag åkte dit efter att ha läst om all den fina pedagogiska forskning som pågår i USA. Jag hade oturen att komma till en skola i ett fattigare område och fick verkligen uppleva skolan på riktigt i det landet. Det var fler sena nätter och mindre familjeliv där än här som lärare, och man var hela tiden påpassad med blanketter att fylla i om än det ena och än det andra för att föräldrarna inte skulle kunna stämma skolan. Man blev även bevakad så att man skötte sitt jobb genom att rektorn eller ens "personal evaluator" satte på interntelefonen mitt under lektionen utan att det ringde och lyssnade att man hade ordning i klassrummet och verkligen undervisade. Övervakningssamhälle och på gränsen till sektistiskt med "the pledge" till deras flagga varje morgon med handen på hjärtat.
Jag är glad över erfarenheten, men är rädd att den svenska skolan kommer dit.
Annars var det vackert skrivet av Jenny om att man måste uppskatta lärarna mer och förstå vilket jobb vi verkligen gör (gjorde). Det är en väldigt bra beskrivning av hur ett yrke har tagit ett steg för nära kanten till ättestupan och fallit handlöst ner i avgrunden.
Att tro att en lärare skall kunna vara följande yrkesgrupper på en och samma gång och ändå ha en lön som gör att vissa väljer att börja jobba i charken på ICA istället och ändå har ungefär samma lön är horibelt:
*Vaktmästare
*Kurator
*Psykolog
*Skolsköterska
*Sekreterare
*Städare
*Fritidsledare
*"Förälder" som hjälper barnen till BUP, för deras egna "har inte tid"
*Lärare
*"En tröst i natten" till föräldrar som behöver tala av sig
*Administratör
*Polis (inklusive tåla att bli slagen)
Jag skulle kunna utöka listan mycket, men det värsta är pappersarbetet och att man måste vara ordningsvakt hela tiden och lever i ständig hot att få tinnitus.
Tack Jenny för att du lyfter fram Läraryrket och förhoppningsvis får några att förstå den ohållbara situation som just nu finns i "Världens bästa skola"
Ja, jag tror inte att allt är frid och fröjd i andra länder heller, även om jag tycker att exemplet Jenny gav var ganska fint. Själv är jag en av de lärare som valde att lämna yrket efter nio år, för att jag kände att det åt upp mig både fysiskt och psykiskt.
SvaraRaderaNågot som gör mig väldigt glad är att debatten om skolan äntligen har utökats till att omfatta mer än lönen, som så klart är en väldigt viktig fråga, men med den arbetsmiljön är det oklart om jag hade stannat ens med dubbelt så hög lön som jag hade.
Då är vi, tyvärr, två som lämnat skutan. Det är synd eftersom bra lärare behövs!
SvaraRadera