måndag 27 augusti 2012

Med rätt att döda!

Ekologi är en intressant vetenskap som man inte tänkte så mycket på förr i tiden. Då tog man de växter och djur man ville använda och hade dem i jordbruket på de "nyupptäckta" platserna. Dessa arter kunde sedan bli förvildade och plötsligt fanns det en ny konkurrent till maten. Det var inte säkert att arten hade någon naturlig fiende, och då spreds den ohämmat.

Kaninen

De flesta känner till kaninerna i Australien som infördes för att en farmare ville ha något att jaga och släppte ut 24 kaniner. Nu räknas de i miljontals, och det kan på vissa ställen finnas upp till 3 000 kaniner/hektar! Det fanns ingen fiende till dem, och ganska snart fanns de överallt. utrotning fungerade inte och inte heller att försöka smitta dem med kaninpest. De spred sig och är fortfarande en plåga på kontinenten, förutom bakom kaninastängslet som de har byggt i västra Australien för att stoppa dem.

Agapaddan

Även agapaddan infördes i Australien. Det skedde 1935 för att bekämpa insekter på sockerplantagen. Självklart spred den sig och är nu en plåga överallt där den finns, den är en ekologisk mardröm. Den äter mycket och har ett skarpt gift på huden som dödar de arter i Australien som försöker äta den. Det finns inga fiender förutom människan, som ibland anordnar padd-dödardagar och satsar stora pengar på att försöka komma till rätta med problemet.
Agapadda


Sverige

Även i Sverige finns det arter som har importerats och ställt till problem. Därför har olika länsstyrelser gjort rapporter för att visa vilka arter som finns som inte skall finnas och vad man kan göra för att få bukt med dem. Ett exempel på en sådan rapport är Västra Götalands rapport om främmande arter. Läser man den så kan man förstå att de flesta av dessa arter även finns i angränsande län och kanske i hela Sverige.

För att få bukt med de främmande arterna måste det göras en nationell handlingsplan, vilket är ett arbete som har pågått i flera år (och jag misstänker att rapporten ovanför är en del av det). Tyvärr har det arbetet avstannat i väntan på en EU-rapport om ett gemensamt Europeiskt system. För att färdigställa det svenska så måste man veta vad som krävs av EU. Tyvärr har EU-rapporten blivit försenad.

På denna länk finns det en lista över några arter som kommer att finnas på den svarta listan över arter som vi vill utrota i Sverige. Jag undrar hur Djurens rätt ställer sig till det (Fråga mailas idag, 27 aug, till dem så att de kan svara , vilket de gjorde samma dag, se egen rubrik), och de "organisationer" som brukar släppa ut minkar från minkfarmar i till exempel Sölvesborg. Minkutsläppen leder direkt till att arter i närområdet till utsläppet hotas av en främmande art som inte skall finnas i Sverige, vilket står i ovan rapport.
Mördarsnigel


Några stora problemarter i Sverige, som inte är inhemska

Mink: Se ovan
Kanadagås: Införd första gången i Blekinge under 1930-talet för att de var fina och ett bra jaktbyte. Nu finns det minst 10 000 häckande par och de ställer till stora problem både på stränder och för bönder.
Jätteloka: Är en växt som man skall undvika att röra. Den växer på många platser, och jag är förvånad när jag ser att folk har den i trädgårdar!
Mördarsnigel (Spansk skogssnigel): Dessa är ett gissel i trädgårdar och för bönder. Folk anordnar snigelfester där man skall ta med sig sax och hjälpa till att döda dem, men det går inte att bli av med dem. Jordbruksverket forskar på dem och det finns sidor speciellt för att motverka dem!

Det finns många fler arter, till exempel mårdhunden, men jag kan inte ta upp alla här.
Jätteloka


Min åsikt

Jag tycker inte att man skall döda i onödan. Här har vi nu problem med arter som kommer in i de svenska biotoperna och förstör för de inhemska arterna. Om vi vill ha kvar de svenska arterna så måste något göras så att det inte händer samma sak som med den svenska flodkräftan.
Därför är jag för att man utrotar arter i Sverige, men helst så vill jag ju inte att de skall komma hit från första början.

Djurens rätt

Följande är Djurens rätts svar på min fråga (och jag kan själv ställa mig bakom det):


Hejsan Harald,

tack för ditt mail. Djurens Rätt är en organisation som arbetar för att se till varje djurindivid, snarare än till arter. Och utifrån det perspektivet är vi naturligtvis mot dödandet av djur, och om man utrotar en grupp individer för att det påverkar t.ex. ekonomiska intressen är det naturligtvis förkastligt. När det kommer till de arter som pekas ut som "icke-önskvärda" är det rimligen även berättigat att ta in även andra djur i beräkningen, t.ex. vilken skada på andra djur som de kan åstadkomma. En inte helt enkel etisk frågeställning alla gånger.

Med vänliga hälsningar


Tack för ert snabba svar på en sådan komplicerad fråga!

3 kommentarer:

  1. Så när det gäller djur så gäller inte "Vi gillar olika" Kryp som kryp, här ska alla vara välkomna.

    SvaraRadera
  2. Jag anser att det inte finns några "svenska arter". Floran och faunan känner inga geografiska gränser, och naturen är inget statisk företeelse där alla arter stannar för all framtid och där inga nya arter kan göra sitt inträde.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I princip har du rätt-Det finns inga svenska arter.
      Problemet är när arter som inte har vandrat in långsamt kommer hit och därmed inte har några naturliga fiender. Då hotar de alla arter som finns här med utrotning. Det är dt som måste stoppas (exemplet med agapaddan är det som visar tydligast vad jag menar)

      Radera