Skall Måhl styra skolan?

Just nu pågår det en debatt om skolan och om man skall gå om en klass när man inte når målen.
För mig är svaret kluvet. Per Måhl, som är känd inom skolvärlden och betygssättningssakkunnig har en åsikt medan Per Båvner, sociolog och analytiker på utbildningsdepartementet tills i fjol, har en annan. Enligt mig har båda rätt.

Båvner

Båvner har rätt på det sättet att elever som går om i senare årskurser oftast är skoltrötta av att ha misslyckats under så lång tid att de redan har gett upp. För dem är skolan bara en lång väntan på att bli utsläppta så de kan få jobba, och de har svårt att inse att jobben där de kan tjäna lite mer pengar kräver utbildning. De behöver vinna denna insikt själva genom trial and error.
Båvner går igenom ungefär samma tankegångar jag gjorde när jag beslutade mig för att inte göra lumpen- Ett år utan lön gör att jag förlorar mycket rent ekonomiskt... Enligt Båvner så kostar det först och främst ca 100 000 kr/år, vilket i sig är en stor summa pengar som skulle kunna användas till extra resurser för hela klassen och stödja många istället för en omgång (om nu skolan hade fått dessa pengar, vilket den inte får). Sedan är det kostsamt för staten att arbetsföra personer inte kommer ut på arbetsmarknaden så tidigt. Men till Måhl istället då

Måhl

Måhl anser att om man går om tidigt (innan 16 års ålder) så får man en chans att lyfta upp sina kunskaper så att man kommer i fatt. De som inte går om innan 16 kommer ändå att tvingas göra det i gymnasiet (det som var IV) eller andra arbetsmarknadsutbildingar och då kosta större resurser. Dessa personer riskerar även att falla in i kriminalitet (min kommentar, inte Måhls) när de ser sig i en hopplös situation.
Den kostnadsbesparing som Båvner ser gäller ur statliga ögon, och inte i ögonen på en rektor, för rektorn får knappt några extra resurser för att ta hand om elever som fortsätter (med ett åtgärdsprogram), men en omgång ger dessa pengar.

Min åsikt

Att gå om för sent ger inget, anser jag, eftersom eleverna är så skoltrötta att de bara kommer att fortsätta misslyckas och kosta samhället dyra pengar.
Det som behöver göras är därför att lärare på de lägre åldrarna måste bli bättre på att våga säga ifrån, och få stöd av rektorn, när de upptäcker en elev som behöver stöd i form av ett extra läsår. Helst skall man gå om innan årskurs 4, för det är oftast bristande läs och skrivkunskaper som gör att man kommer efter och har svårt att komma i kapp. Det har hänt mig allt för många gånger att jag har fått sitta i klass 7 med yxan och sagt (lite hårddraget) "Ditt barn har inte kunskapen och möjligheten att klara nästa läsår utan måste nog gå om". Föräldrarna har då chockat svarat "Men vi har ju i 6 år fått reda på att vårt barn jobbar bra och klarar sig". Jag har då fått förklara att läraren har menat "...klarar sig utifrån sina förutsättningar, men inte når upp till målen". Efter en diskussion för stå de oftast och barnet har fått gå om, men detta förfaringssätt skulle inte behöva ske. Barnet är redan trött på misslyckanden där och skulle gått om tidigare (annars inte alls).
Nu är risken för detta mindre när eleverna får betyg tidigare, men jag undrar ändå hur många av "mellanstadielärarna" som sätter F på snälla elever för att inte göra dem ledsna. Att sätta betyg ingår i lärarutbildningen för högstadiet och gymnasiet, men hur mycket har det behandlats för låg och mellan under lärarutbildningarna före år 2005?
Att sedan tycka som grön ungdom och bara vilja ge ett omdöme istället för betyg har ju visat sig inte fungera. Det är ju så det var innan, de styrs bara av sin ideologi enligt detta svar. Nå får eleverna ett betyg, och omdöme med åtgärdsprogram måste skrivas om man inte får godkänt. Omdömesskrivningar för alla elever (upp till 200 st för vissa ämneslärare) är dock så omfattande att skriva att ännu mindre tid skulle finnas till lektionsplaneringar.

Måhl påpekar även att rektorn måste få ett bättre stöd från skolverket för att kunna ta denna typen av beslut. Jag tror att de har det redan, men tydliga riktlinjer skadar aldrig.

Egen erfarenhet

Jag har själv råkat ut för att en elev behövde gå om, men rektorn ville inte det (eleven hade släktskap med rektorn som då såg det som ett misslyckande). Där var problemet språkliga som gjorde att eleven inte förstod nyanserna i texter även om den hade bra svenskt uttal. (att säga meningen "det är fler ägg på det bordet än på det" betyder inte att man förstår vad ordet "fler" betyder. (Här pekade eleven på det bord med minst antal ägg och sa fler!), se Gunilla Molloys matematiska begreppsordlista sist i denna länken) Eleven fick stora problem med alla skolämnen eftersom den inte förstod vad som var fel i det den gjorde, och extra resurser fanns för att förklara. Denna elev hade tjänat på att få ett år extra i lugn och ro för att förbättra sitt språk när den gick i klass 4 än att komma efter i alla ämnen och alltid känna sig misslyckad.

Låt elever gå om om de behöver det, men vänta inte tills årskurs 8, för då är det för sent!
Avslutar med en video om hur viktigt det är tt lära sig alla ämnen