Kyrkan, aha! Diakoni, Vad för något?

Alla har hört talas om kyrkan och ser ibland att den jobbar socialt, men fokuserar alltid på prästen eller religionen. Många känner sig inte bekväma med att sätta sig med en präst och prata eftersom denne "är kristendomen" (vilket i många fall är kantad av en historia av förtryck av ursprungsbefolkningen och slaveri, även inom Svenska kyrkan som var en del av Sverige med kolonier i Afrika och Västindien under 1600-1800-talet).

Då finns det en gyllene väg att hitta den hjälp som man behöver, samtidigt som man (om man är religiös) kan hitta tillbaks till sin tro- Diakonin.
Diakonin är, enligt mig, ofta underskattad och något av det första som får lämna skutan när ekonomin tryter.

Varför behövs diakonerna då?

Det finns flera anledningar, vilket Carl-Erik Sahlberg, från S:ta Clara i Stockholm tar upp en del  i en bra artikel i Kyrkans tidning. Hans budskap är "Satsa på diakonin". Återkommer lite till honom senare.

Tar man en snabbsökning efter diakonirelaterade artiklar på DN och SvD så ser man att det inte är så mycket som skrivs om deras arbete. Det mesta sker i det dolda, verkar det som, och det dolda arbetet gör att deras otroliga arbetsinsatser inte får det beröm det förtjänar.

Lite av det som skrivs är att det "verkar som om socialen ofta skickar fattiga till kyrkan för att få ekonomiskt bistånd där" och då är det diakonerna som får ta emot och gör sitt bästa för att hjälpa (ekonomiskt bistånd är inte en uppgift som de har, det är socialens sak, vilket påpekas i en av länkarna)

Det skrivs även om att en biskop hade sagt att han inte skulle kunna godkänna en ansökan att bli diakon från en kvinna för att "hon var för tjock, och riskerade att slita ut sina knän". Kvinnan tyckte det var orättvist för hon hade ju "jobbat med att sitta i samtal i kyrkan innan". Här är ett exempel på vad diakoni inte enbart är: "Att sitta i samtal hela dagarna". Som diakon måste man vara öppen för att röra sig ute där det händer saker, vilket för en engagerad diakon faktiskt innebär många långa promenader, men även arbete med att förklara Bibelns budskap i form av "Bibliodrama". Dessa saker ingår i arbetsuppgifterna och måste även de kunna utföras, vilket för en extremt överviktig person inte fungerar. Verkligheten är tuff, men man måste inse sina begränsningar (eller banta... vilket hon gjorde, 55 kg!!!)

Själavård

Vad diakonens arbetsuppgift kan sammanfattas som är "Att vara själavårdande", i alla dess former. Då gäller det att kunna möta både de mest utsatt i samhället, som S:ta Clara gör, som de rikaste som även de kan behöva själavård. Hur man gör tänker bloggarna på Diakonibloggen skriva om och tipsa lite, men  för oss andra kan det vara bra att få en snabb insikt i deras arbete för att uppskatta dem i sin helhet.

Min syn på Diakonin mm

Punkt 1 i KT är väldigt belysande: "Det är lätt att predika komplicerat, men komplicerat att predika enkelt" Helt rätt, och där finns diakonen som kanske är den första att möta den som behöver stöd i sin tillvaro och kan vägleda den till rätt instans, eller samtala på dennes villkor. Vill man sedan gå vidare in i de religiösa aspekterna så är diakonen tränad att förklara de sociala aspekterna och ge andligt stöd utifrån Bibeln på ett lättförståeligt sätt. Många lär sig även en del om Bibliodrama, som dramatiserar Bibeltexter för att göra de mer lättförståeliga, vilket det finns kurser i på Gemensam Framtids folkhögskola på Lidingö.

Vad författaren inte tar upp i denna punkten är en sak som jag märker i Stockholmsförorterna (och som är en stor brist i artiklarna jag läser- Invandraraspekten, inget skrivs om dem, även om personen bor i förort så är de svenskar). Många kristna invandrare/flyktingar kommer hit och är vilsna. DE behöver ett stort stöd av samhället och vill hitta till en kyrka som kan hjälpa dem, eftersom de är vana att få andligt stöd av kyrkorna. Eftersom det diakonala arbetet bland invandrargrupperna inte är så bra (enligt mina egna observationer) från de etablerade kyrkorna i Sverige är det lätt att de blir värvade till lokala småförsamlingar på deras egna språk som i många fall leds av "frikyrkopastorer", så kallade "karismatiska ledare" som saknar utbildning. Dessa kan ge visst stöd i början, men risken att de är extrema/fanatiska är ganska stor. Många fastna i dem (man skulle kunna kalla dem sektkyrkor). Dessa personer behöver stöd av de etablerade kyrkorna för att hitta rätt och inte luras in i något destruktivt. Då behövs det fler diakoner i dessa med invandrarbakgrund, för då känner man sig mer välkommen.

Även när det gäller många som kanske saknar papper, eller väntar på besked från migrationsverket behöver hitta rätt, och kanske har det svårt med mat på bordet eller vart de kan vända sig när de blir sjuka. Då behövs det diakoner med invandrarbakgrund som visar dem att det finns hjälp att få. Detta arbetet kan vara väldigt omfattande och behövs mycket i hela ytterområdet i Sthlm.

Dock gäller det att vara försiktiga när man arbetar och stöttar utsatta personer, tex misshandlade kvinnor som söker stöd. Många diakoner blir utsatta för hot eller våld, ca 50% av de tillfrågade, vilket det ofta talas tyst om...

När det gäller att möta de fattiga, utstötta eller bara udda personer så måste man förstå att kyrkan inte kan vara stelbent och bara köra på efter gamla traditioner- Man måste våga testa nya former och även se de personer som är vana att inte bli sedda. Man måste jobba mer som i boken "Inte helt perfekt-men god nog för Gud" av Michael Yaconelli.

En uppmaning till kyrkorna

Våga anställa fler diakoner, de behövs verkligen i "Det nya Sverige". Låt dem söka upp och hjälpa alla grupper i utkanten av samhället så att ingen bor i Sverige utan att känna sig sedd. Allt från alkisen och den "importerade horan"(Elise är ingen hora, även om länken går till hennes sommarprat, utan den skall istället belysa hennes arbete) på Malmskillnadsgatan till den papperslöse flyktingen eller ensamme Östermalmstanten som sitter glömd i en lyxig lägenhet i sin ensamhet.

Skattebetald könsstympning

Jag har skrivit om könsstympning förut. Här om kvinnlig och här om manlig (men det manliga inlägget försvann pga tekniska problem med blogger, vilket gör att bara kommentarerna finns kvar).

Nu är det på tapeten igen, det som kallas manlig omskärelse.

Innan  jag går in på det vill jag klargöra följande från tidigare:
För någon vecka sedan blev det väldigt upprörda kommentarer från religiösa håll i Tyskland eftersom en domstol i Köln hade sagt att omskärelse är att tillfoga barnet kroppsskada. Barnets rätt kroppslig integritet väger tyngre än föräldrarnas rätt till religionsfrihet. Angela Merkel gick ut och lugnade muslimer och judar för att det inte skulle verka som om Tyskland var antisemitiskt genom att säga att omskärelse är en rättighet (Rättighet för vem? barnet som inte förstår allvaret än, eller föräldrarna?)

Enligt en nyligen publicerad dansk undersökning får man sämre sexualliv och svårare att få orgasm om man är omskuren, vilket i sin tur även leder till att man har svårare att få barn. Denna utmärkta artikel i GP redogör för hur läkare borde ställa sig till ingreppet som inte kan anses ligga inom läkaretikens "Inte skada". Jag misstänker att klippet härunder är utgångspunkten för vad som står på GP:

Svenska kyrkans inställning

Svenska kyrkan anser att det det är "Vulgärt" att nämna manlig omskärelse i samma andetag som man pratar om kvinnlig könsstympning, enligt deras inlägg i debatten på DN där biskop Eva Brunne går i spetsen för att tillåta detta ingrepp. WHO rekommenderar att man får göra det av medicinska skäl (Hälsofrämjande). De har nog inte läst den danska undersökningen, varken Svenska kyrkan eller WHO. Jag har däremot tagit reda på vad som står där och måste därför acceptera att bli kallad för vulgär av svenska kyrkan! Den kyrka som har gått i fronten för alla människors lika värde till att bestämma över sin kropp-oberoende om man är homosexuell eller heterosexuell. Den kyrkan som nu tar avstånd från vad ordet ALLA betyder bara för att vara alla till lags (MEN de glömmer att Jesus stod på barnen sida!). Vi som är emot omskärelse av barn har inte en "respektfull människosyn", skriver de i slutet. Varför kan inte Svenska kyrkan visa respekt för BARNENS RÄTT?

Landstingen

I dagens DN står det vidare i denna debatten att det finns fem landsting som inte erbjuder manlig könsstympning. Detta fast SKL (Sveriges kommuner och landsting) för tre år sedan gick ut med en rekommendation till alla landsting att tillåta det i religionsfrihetens namn och för att motverka köksbordskirurgi! (Ok, vilka fler olagligheter vill vi inte skall få förekomma som vi kan låta landstingen sponsra istället? Gratis kokain, för att folk inte skall riskera att köpa smutsigt sådant?)

Här är ett youtubeklipp på hur manlig könsstympning går till. Mycket starka bilder. Musiken gör det bara ironiskt:

Jag ställer mig på den sidan som säger att barnkonventionen borde ingripa här och att man skall vänta tills barnet är vuxet och själv får bestämma. De som hävdar att man måste göra det på den nionde dagen som jude kan försöka hitta lite bättre källor än denna bloggare för att se att de tidiga judarna inte omskar sig förrän vid puberteten. Vari ligger då problemet?

Skattemedel

Hur går det då till rent ekonomiskt?
I många landsting gör man precis som Stockholm gör med de antroposofiska skattefinansierade antivaccinationsivrarna på Vidarkliniken, och subventionerar något som inte har vetenskapliga belägg att det är bra för barnen.

Man låter oss som inte tror på detta ingrepp stå för kostnaden via skattepengar! Det är horribelt att det får gå till på det sättet. Varför skall mina skattepengar gå till att könsstympa små stackars pojkar? Stockholm i mitt hjärta.. tager småpojkars rättigheter ifrån dem... Allt för religionsfrihetens skull, men ingen tänker på barnens rätt att välja.

All heder åt de fem landsting som ännu inte tillåter detta grymma ingrepp. Hoppas att ni vågar säga att det beror på barnens rätt nästa gång, och inte bara skylla på att det beror på ekonomiska anledningar som gör att ni måste prioritera. Se på Tyskland, läs på från Danmark, lär er att våga stå upp för människan!

Mer info

Wikipedias artikel om manlig könsstympning är aldeles utmärkt att läsa för att få reda på mer fakta från båda sidorna. Där kan ni sedan gå vidare till källorna och fördjupa er ännu mer.

Uppdatering

Debatten fortsätter på DN, och denna artikel kom in som ett svar till kritikerna. Den är en motpol till det jag har skrivit och skall även läsas som det. Här har jag skrivit ett svar på det





(Klargörande: Jag är inte antimuslim, eller antisemit. Jag anser att alla skall få tro på vad de vill, så länge det inte skadar andra människor. Vill man som vuxen människa omskära sig så är det upp till en själv, men det skall aldrig vara ett tvång. Har man tron så gör man nog det.)

Kvinnor i kyrkan okej, men kvinnliga biskopar?

"kvinnorna skall tiga vid sammankomsterna: de har inte lov att tala utan skall underordna sig, som också lagen säger" 1 Kor 14:34-35 (enligt Ateistbibeln)
Vidare säger sidan gotquestions.org, med uppräknande av många Bibelställen som "klart och tydligt" visar att det är "Guds vilja" att kvinnan inte skall undervisa män... dvs vara pastorer och högre ämbeten. Då är det ju ganska klart, om man skall tro på dem... lite efterforskning vilka de är visar att de tillhör någon kyrka i USA. Aha, kristna högern igen! Då lyser en röd varningslampa framför mina ögon.

Varför tar jag upp detta?

Jo igår meddelade Anglikanska kyrkan att de skall rösta om kvinnliga biskopar, och ärkebiskopen är klar i sin synpunkt på frågan: Klart att det inte är några problem med kvinnliga biskopar!
Nu kommer debatten att stå högt och den handfull personer som fortfarande tänker motsatsen kommer att jobba med näbbar och klor för att inte släppa in kvinnorna på sitt revir.

Var står Svenska kyrkan?

Vi har ju redan en homosexuell kvinnlig biskop, så även om det finns en del motståndare så är det inga problem att övervinna dem.

Oasenrörelsen i Sverige

Dock kan man tycka att den så kallade Oasrörelsen har hittat en konstig lösning "Vi respekterar att det finns personer som inte vill ha kvinnliga präster, även om organisationen inte tagit ställning i frågan-vi vill vara öppna för alla- så tillåts inte kvinnliga präster att hålla en mässa av RESPEKT för de som inte vill ha kvinnor i den positionen".
Respekt, vet de ens vad respekt betyder om de gör så? Om jag byter ut lite ord i citatet ovanför skall vi se om den respekten låter lika bra:
"Vi respekterar att det finns personer som inte vill ha judar/invandrare/homosexuella nära sig, även om organisationen inte tagit ställning i frågan-vi vill vara öppna för alla- så tillåts inte  judar/invandrare/homosexuella att komma hit av RESPEKT för de som inte vill se judar/invandrare/homosexuella." Sug på den respekten... för "Guds skapelse"

Vad är rätt då?

Jag håller mig till vad Bibelfrågan skriver om kvinnofrågan:
Det som står i bibeln är skrivet utifrån den verklighet som fanns för 2-3 000 år sedan. Då hade de en annan kvinnosyn, vilket Jesus revolutionerade genom att ha kvinnliga lärjungar som följde honom. Även Paulus skrev om kvinnliga apostlar, ex Junita i Rom 16:7, vilket bloggaren Metrios:Teologi, Kyrka, samhälle skriver.


Visst kan man göra som katolska kyrkan och vara bakåtsträvande och hävda mannens överhöghet mot kvinnan på samma sätt som muslimerna gör (att de sedan har mage att kritisera muslimerna för deras kvinnosyn är underligt).


Eller kan man läsa Bibeln som vad den är (för kristna): Ett rättesnöre att läsa, men sedan skall man använda sunt förnuft (som Metrios sa på sin blogg) och humanism. Sunt förnuft för mig är att det är intellektet och inte vad som finns mellan benen som skall styra vilka som passar på de posterna.


Själv hade jag haft väldigt svårt med att vara ihop med en kvinna som tvingats genom indoktrinering och skrämseltaktik från en fanatisk grupp män. 


Fram för frihet och jämlikhet mellan alla, oavsett utseende mellan benen!

Präster, Kvinnor och Hundar!

För någon vecka sedan stod det i Aftonbladet om en präst som hade misskött sina hundar så mycket att de blev omhändertagna och han dömdes till böter. Prästen förlorade även sitt jobb eftersom folk hade förlorat förtroendet för honom, enligt Svenska Kyrkan i Stockholm. Det verkar vara ett bra beslut av kyrkan av en hemsk historia, och jag anser att kyrkan gjorde rätt i sin bedömning.

Varför skall man då bli upprörd? Skall man inte nöja sig med det och gå vidare?

NEJ!

För mig är ETT människoliv värt mer än några hundars (vilket inte betyder att man skall få misshandla sina hundar), och jag trodde att Svenska kyrkan hade samma värdegrund som jag i det avseendet. Efter en snabb googling på nätet får man snabbt fram om sex skandaler i katolska (kaotiska?) kyrkan, och det kommer jag att skriva om senare, men man hittar även sådana hemskheter utförda av svenska präster. Det är deras straff som upprör mig:

Sveriges Radio skrev 2003 om en präst som hade slagit en kille. Han dömdes till 5 000 kr i böter, men fick behålla jobbet som präst. Ok, jag kan ha förståelse för det beslutet, eftersom jag är lärare och ser hur ungdomar idag ofta uppför sig provocerande och försöker reta gallfeber på alla.

Vad som är ännu mer upprörande är vad Aftonbladet skrev senast i februari 2012, dvs endast tre månader innan hundhistorien. De berättar om en präst som skall ha sexuellt ofredat flera ungdomar under en lång tid, redan 2009 skall det ha börjat. Han skall till exempel ha tvingat en tjej till att suga av honom i andaktsrummet i kyrkan. Han har fått en tid till att tänka över sina handlingar, men får fortsätta jobba kvar som präst med en prövotid på tre år! Detta är skandal, och det är samma stift som anser att misshandel av hundar skall leda till att man förlorar jobbet!
Även DN har tagit upp sexuella trakasserier i Stockholms stift, där de skriver att församlingen inte vill att prästen jobbar kvar, men att stiftet har bedömt saken annorlunda. DN säger även att prästen skall ha gett u en egen bok där han skriver en del om händelserna, vilket upprör församlingen, och mig!

Jag förstår Angelica Karlsson som skrev i Aftonbladet 2009 att det är allvarligt och farligt att personer som är anklagade för sexualbrott utreds i kyrkans egen ”domstol”. Det gör det mer troligt att sexualförbrytare fortsätter att arbeta med våra ungdomar. När det är på det sättet känns det inte säkert att skicka sina barn till kyrkan. Aftonbladets artikel handlar om en präst som inte förnekar att han har haft en sexuell relation med en student under hennes pågående utbildning, men att kyrkan inte skickade det vidare till polisen.

Visst bryr jag mig mycket om djuren, hundar, katter eller småfåglar spelar ingen roll, men när kyrkan verkar bry sig mer om några hundar än om sina egna lam är det otroligt upprörande. Barnen och ungdomarna är det viktigaste samhället har, det är vår framtid. Att de kan riskera att utsättas för sexualbrottslingar är hemskt, men när man inte ens kan lita på de som skall ta hand om vår själ blir man mörkrädd.

Uppdatering: Pingstpastor våldtar kvinna

Ett nyare fall, inom pingstkyrkan, står det om i tidningarna med (18/8 2012): En pingstpastor (länk Aftonbladet) som våldtog en kvinna som han skulle hjälpa... De i nöd är de som är sårbarast!
En sak i denna historien som är väldigt upprörande är att bloggaren apg 29 (Vilket INTE har något att göra med ekumenias apg 29) anser att det är förföljelse av kristna att skriva att han var pingstpastor. Denne bloggare skriver glatt ut att det är alla muslimer eller "icke frälsta" som gör fel när någon sådan våldtar, men här är det förföljelse av kristna. Bloggaren borde se in i sitt eget hjärta och inse hur fel det är att beskylla alla för vad en person gör. Lyft istället upp den horribla handlingen av en "frälst" person, fördöm det och stöd kvinnan!

En annan sak i pingsthistorien som är hemsk är att den förra församlingen inte gjorde en polisanmälan för att se om han ofredat kvinnorna. De tog lagen i egna händer, vilket nu ledde till att en kvinna blev våldtagen. Hoppas detta blir en väckarklocka för alla frikyrkor att om de misstänker något brott från en pastor eller församlingsmedlem skall de inte tveka att låta lagen göra sitt.

Uppdatering: Artikeln visade sig, enligt tidningen Dagen vara felaktigt formulerad. Den nationella pingstföreståndaren Pelle Hörnmark säger att personen inte är ordinerad eller avskild pastor men att "Vem som helst kan kalla sig vad som helst", vilket stämmer. Problemet här är att det  inom pingstkyrkan finns många "predikanter" som kallar sig pastorer och håller möten... Kanske dags att rensa upp där och bli tydligare, för annars kommer inte gemene man att förstå skillnaden. Det är nog extra viktigt att göra det när det finns kort ute på nätet på bönegruppledaren iförd prästkläder, som Realisten lagt ut.
Det är ändå märkligt, även om han inte var pastor utan "bara en av ledarna", att pingstkyrkan han var i innan inte polisanmälde händelserna som ledde till att han inte fick fortsätta. Sexuella trakasserier är förbjudna i Sverige, och jag trodde kyrkorna var några av de som stod i fronten mot detta! (Även om de inte tyckte att det han gjort var av tillräckligt allvarlig grad...)

Sedan står det fel i tidningen Dagen om att Aftonbladet skall ha ändrat i sin artikel och tagit bort ordet pingstpastor. Det står fortfarande så (21/8-12), tryck själva på min länk ovanför så ser ni.

Uppdatering igen: Nu visar det sig att pastorns (?) gamla församling hade arbetat för och lyckats få honom godkänd för att ha vigselrätt inom pingstkyrkan, och han hade det fram till för en vecka sedan! (en miss, för han skulle ha förlorat den för länge sedan, enligt Pelle Hörnmark) DN hävdar att de inte har fel och hänvisar till detta och att han benämns som pastor i både polisförhör och domstolsprotokoll, medan pingstkyrkan tycker att DN haft dålig faktakoll.
Jag förstår ännu mer DN som beskriver honom som pingstpastor. Kanske dags att arbeta upp tydligare rutiner hos pingstkyrkan så att även utomstående (och personer i kyrkan) vet vem som är pastor och vem som inte är det.
Dessutom så är det förskräckligt att han inte förlorade vigselrätten när det anmäldes att han skulle göra det, eftersom han har kunnat använda sin pingstkyrkovigselrätt i sin egen lilla kyrka och på det sättet lura in personer i sin grupp som litade på det pappret.