"Rasdiskriminering" mot muslimer?

Helena Benaouda, vars svärson Munir Awad sitter i fängelse för planeringen av attentatet mot Jyllandsposten har skrivit en debattartikel om det "rasdiskriminerande" Sverige tillsammans med tre personer till från föreningen Nätverket Svenska muslimer i samarbete. För att man skall ta deras debattartikel på allvar så borde de börja med att uttrycka sig korrekt. Om man skall tänka rasistiskt så måste det finnas en etnicitet som man kan ge sig på. Det finns det inte här. Jag har aldrig sett någon etnisk svensk som konverterat till islam ändra skepnad och bli arab.

Presskonferens om den rapport som föreningen skickar till FN hålls i World Trade Center i Stockholm 5 mars

Helena Benaouda, bild på Wikipedia

(Rubrikerna här under tog jag utifrån aftonbladets artikel)

Religionsfrihet

Islam är en religion, och muslimerna är inte ett folkslag. Det är religionsfrihet i Sverige. Det betyder att man har frihet att tro på vad man vill (så länge man inte förstör för andra med sin tro, tex genom att man förtrycker en grupp såsom kvinnor eller homosexuella).
I religionsfriheten finns även FRIHETEN ATT KRITISERA EN RELIGION. Det är en rättighet i Sverige som jag har gjort flera gånger på min blogg mot olika religioner. Att kritisera en religion är INTE att kränka utövarna. En religion är INTE en person!

Terroristlagarna

Det kanske är så enkelt att det kommer fler muslimer än icke-muslimer från länder som uppmanar till terrorism till Sverige? Sedan är det ju som sagt så att vi har haft ETT terroristbrott i Sverige att räkna med, och han sprängde sig själv, men Helenas egen svärson visar ju att vi måste vara vaksamma!!! Det finns ett reellt hot från vissa extremistiska grupper (de högerextrema grupperna går inte under terroristlagen utan oftast grips de för småbrott innan).

Jobbstatistiken

Invandrare har svårare än svenskar att få jobb.
Kan ni ta den statistiken och jämföra med etniska svenskar som konverterat till islam för att se hur väl det stämmer överrens. Det skulle vara ett bättre mått, eftersom arbetslösheten bland alla invandrare från de områdena är högre än bland svenskar.

Konvertiter

Ni vill att man skall undersöka hur dåligt konveriter TILL islam behandlas av svenska samhället. Har ni tänkt på att själva göra något för att förbättra hur konveriter FRÅN islam behandlas och hotas av muslimerna (deras famlijer till exempel)?
De konvertiter jag känner kan inte åka till sina hemländer för då avrättas de. Jobba för dessas mänskliga rättigheter med

Forserum och boendesegregationen

Det som hände i Forserum och boendesegregeringen är inte ett "muslim"-problem, utan ett problem i allmänhet med invandringen till Sverige. Invandrgrupper dras till sina likar och därför blir det grupper med samma etnicitet som bor tillsammans. Det gör att de andra grupperna ser det som ett "Vi" och "dom"-problem. Problemet är INTE bara Svenskar mot muslimer, utan även andra grupper mot varandra, ex assyrier mot de som förtryckte dem i hemländerna och kurder mot turkar. Se det riktiga problemet och gör er inte till offer. Jobba istället tillsammans med alla grupper så att det blir bättre.

Kommentarsfälten på internet

Det är inte ett problem enbart mot muslimer. Gör er inte till de enda offrena. Som av en händelse gick jag igenom nätrasismen, näthatet, i mitt förra inlägg på bloggen och där syns det tydligt att detta är ett allmänt problem för alla som vågar säga ifrån. Självklart måste något göras, men det är inte "för islam" utan för allas rätt att uttrycka sig.
Uttrycker jag mig negativt mot islam som religion så riskerar jag att utsättas för mordhot också inte bara i Sverige utan även från andra länders muslimer. Det är också något vi måste jobba för att motverka. Rätten att kritiskt granska islam likväl som kristendomen måste finnas. Det är en demokratisk rättighet! Däremot inte smutskastning likt den kommentar jag saxat in i ovan inlägg om en muslimsk kvinna.

Näthat och kommentarer

Näthat har blivit ett ord som alla lärt sig nu sista tiden efter uppmärksammade händelser. Särskilt Uppdrag gransknings program där kvinnor som utsatts för det läste upp vad folk hade skrivit till dem (hör dem här, det absurda i hela historien är att kommentarsfältet tvingades stänga pga för många hatkommentarer...). Det väckte stor ilska när det sändes 6 februari 2013, och de som medverkar hoppas att det skall leda till någon förändring.

Vad driver folk att skriva sådana kommentarer? 

Det som driver dem är olika saker, men en sak som är klar är att de flesta tror att de inte kommer att kunna bli spårade för att polisen inte har tid med allt. Förhoppningsvis kommer detta projekt att göra att fler kan få hjälp. Enligt några beror näthatet på maktlöshet hos folk (vilket jag har svårt att tro på).

Vilka är det som utsätts för det?

Enligt vissa är det kvinnor som utsätts för näthatet. Detta stämmer ju om man bara ser till de artiklarna som jag har länkat till och som berör Uppdrag gransknings program och nu senast om Blondinbella, men det stämmer inte helt.
Även män utsätts, men inte på med våldtäktshot eller om deras utseende. Där kan det istället handla om mordhot (som för kvinnorna) och om deras intelligens.
För många politiker är det vanligt att utsättas för näthatet.
Enligt 'senaste nytt' så blir även företag utsatta för näthat, vilket är svårt att komma åt eftersom endast personer och inte företag enligt lagen kan bli förtalade. Rätt eller fel? Det är enligt en på DN rätt att företagen inte skall kunna stämma folk för förtal. Om de kunde göra det skulle ingen våga klaga eller skriva, som jag gjorde om min HTC och de urusla reparatörerna på Anova Nordic. Då kunde man bli stämd... (så företagen är en annan femma som inte är om näthat!)

Vad skall man göra som kompis till någon som utsätts för näthat?

Det är en fråga som en krönikör ställer sig i SvD. Hon stod mållös när dottern frågade, och även jag är svarslös. Ett sätt att skydda sig är att inte uppge sitt namn när man skriver sådant folk kan vilja kritisera. Då går näthatet till ens nickname, men själv är man skyddad lite. hotmailen och hatet kommer nog ändå att gnaga på en psyke...

Varför skriver man så?

Ofta är det ett sätt att försöka tysta personer som man själv inte håller med. De som hotar är nästan alltid från extremhögern och skriver hotfulla kommentarer på sidor för att tysta ner opinionen mot ex:
*feminism (som för mig är att kvinnorna skall ha samma rättigheter som männen)
*invandrare (varför tar inte arbetslösa Sd:are jobb på jordgubbsstyckena där det bara finns invandrare/säsongsarbetare och inga svenskar? Är den "svenska rasen" för svag för att orka? (som svensk har jag flera år varit den ende som kunde svenska som plockade). Det beror nog på att dessa inte orkar plocka, men orkar trycka på tangenterna)
*islamvänliga personer (inget fel på religionen, men dock på vissa utövare... precis som inom kristendomen där det finns extrema personer med, ex i kristna högers USA)
*Homosexuellt positiva personer (som om andra skall bry sig om vem man får och inte får älska?)

Skrämseltaktiken hjälper inte alltid, men när drevet startar så känner sig personerna som blir utsatta inte bra.

Var skrivs kommentarerna?

De skrivs ofta i artiklar som vanlig media har (ex DN, SvD, UNT...) Detta har gjort att exempelvis DN har låst många av sina artiklar så att man inte kan kommentera eftersom de har ett ansvar för vad som skrivs, de har även väldigt ofta stoppat möjligheten att länka sina bloggar till artiklarna. Dessa kallas ofta för PK-media ibland Sd-kretsar för att de "inte vågar skriva sanningen om muslimer och invandrare". För att kunna föra ut sina ofta rasistiska åsikter som är till för att trycka ner icke-svenskar har de då sina egna "nyhetssidor". Där är ofta kommentarsfälten öppna så att alla kan kommentera och skriva hårda kommentarer- och även ibland även lägga ut adresser och telefonnummer på de som skrivit "PK"-saker.
Några av dessa så kallade politiskt inkorrekta bloggar (som det är för att slippa ha en ansvarig utgivare som kan dömas för hets mot folkgrupp) är följande:
*Politiskt inkorrekt, som är nerlagd och har ersatts av:
*Avpixlat, som även denna är nära och har klart invandrarfientliga och rasistiska artiklar och kommentarer. (länk till deras sida)
*Fria tider, som faktiskt har en ansvarig utgivare är även den nära Sverigedemokraterna. (länk till deras sida)

På dessa siter är det lätt att skriva hatkommentarer, och där uppmuntras man när man gör det så att det blir en hets att försöka skriva så hårt som möjligt, och sedan går drevet mot de som inte är "för Sverige"...

Lektion om näthat

Om ca två veckor skall jag ha en lektion om näthatet, kommentarsfälten, och försöka visa exempel på vad det handlar om. Detta för att förbereda de studenter som vill till att gå på ett föredrag om just näthat med Lisa Bjurvall, som är expert på området. Under mina förberedelser för detta satt jag och läste i olika tidningsartiklar och rasistiska sidor för att få en bättre förståelse(?) för detta. (Det går inte att förstå vilka idioter det finns som kan uttrycka sig på det sättet som ofta görs...)  Det fick mig att skriva detta blogginlägg.

Eftersom Lisa har jobbat på Expo och de i rasistkretsar kritiseras mycket antar jag att många där inte håller med henne. Det spelar mindre roll, eftersom jag värnar om demokrati och allas rätt att uttrycka sina åsikter och få leva i ett land som har friheten som motto. (Att uttrycka sina åsikter införlivar inte att trycka ner andra med ord och gärningar, vilket ovan nämna sidor gör...)

Var finns sådana kommentarer? Tips?

Jag har nämnt en del sidor som har sådana kommentarer, men vet du någon sida där det finns många hatkommentarer kan du skicka det som en kommentar till detta inlägg. Detta för att jag skall kunna visa vad som skrivs.

Alla svenska medborgares flagga

Kyrkan, aha! Diakoni, Vad för något?

Alla har hört talas om kyrkan och ser ibland att den jobbar socialt, men fokuserar alltid på prästen eller religionen. Många känner sig inte bekväma med att sätta sig med en präst och prata eftersom denne "är kristendomen" (vilket i många fall är kantad av en historia av förtryck av ursprungsbefolkningen och slaveri, även inom Svenska kyrkan som var en del av Sverige med kolonier i Afrika och Västindien under 1600-1800-talet).

Då finns det en gyllene väg att hitta den hjälp som man behöver, samtidigt som man (om man är religiös) kan hitta tillbaks till sin tro- Diakonin.
Diakonin är, enligt mig, ofta underskattad och något av det första som får lämna skutan när ekonomin tryter.

Varför behövs diakonerna då?

Det finns flera anledningar, vilket Carl-Erik Sahlberg, från S:ta Clara i Stockholm tar upp en del  i en bra artikel i Kyrkans tidning. Hans budskap är "Satsa på diakonin". Återkommer lite till honom senare.

Tar man en snabbsökning efter diakonirelaterade artiklar på DN och SvD så ser man att det inte är så mycket som skrivs om deras arbete. Det mesta sker i det dolda, verkar det som, och det dolda arbetet gör att deras otroliga arbetsinsatser inte får det beröm det förtjänar.

Lite av det som skrivs är att det "verkar som om socialen ofta skickar fattiga till kyrkan för att få ekonomiskt bistånd där" och då är det diakonerna som får ta emot och gör sitt bästa för att hjälpa (ekonomiskt bistånd är inte en uppgift som de har, det är socialens sak, vilket påpekas i en av länkarna)

Det skrivs även om att en biskop hade sagt att han inte skulle kunna godkänna en ansökan att bli diakon från en kvinna för att "hon var för tjock, och riskerade att slita ut sina knän". Kvinnan tyckte det var orättvist för hon hade ju "jobbat med att sitta i samtal i kyrkan innan". Här är ett exempel på vad diakoni inte enbart är: "Att sitta i samtal hela dagarna". Som diakon måste man vara öppen för att röra sig ute där det händer saker, vilket för en engagerad diakon faktiskt innebär många långa promenader, men även arbete med att förklara Bibelns budskap i form av "Bibliodrama". Dessa saker ingår i arbetsuppgifterna och måste även de kunna utföras, vilket för en extremt överviktig person inte fungerar. Verkligheten är tuff, men man måste inse sina begränsningar (eller banta... vilket hon gjorde, 55 kg!!!)

Själavård

Vad diakonens arbetsuppgift kan sammanfattas som är "Att vara själavårdande", i alla dess former. Då gäller det att kunna möta både de mest utsatt i samhället, som S:ta Clara gör, som de rikaste som även de kan behöva själavård. Hur man gör tänker bloggarna på Diakonibloggen skriva om och tipsa lite, men  för oss andra kan det vara bra att få en snabb insikt i deras arbete för att uppskatta dem i sin helhet.

Min syn på Diakonin mm

Punkt 1 i KT är väldigt belysande: "Det är lätt att predika komplicerat, men komplicerat att predika enkelt" Helt rätt, och där finns diakonen som kanske är den första att möta den som behöver stöd i sin tillvaro och kan vägleda den till rätt instans, eller samtala på dennes villkor. Vill man sedan gå vidare in i de religiösa aspekterna så är diakonen tränad att förklara de sociala aspekterna och ge andligt stöd utifrån Bibeln på ett lättförståeligt sätt. Många lär sig även en del om Bibliodrama, som dramatiserar Bibeltexter för att göra de mer lättförståeliga, vilket det finns kurser i på Gemensam Framtids folkhögskola på Lidingö.

Vad författaren inte tar upp i denna punkten är en sak som jag märker i Stockholmsförorterna (och som är en stor brist i artiklarna jag läser- Invandraraspekten, inget skrivs om dem, även om personen bor i förort så är de svenskar). Många kristna invandrare/flyktingar kommer hit och är vilsna. DE behöver ett stort stöd av samhället och vill hitta till en kyrka som kan hjälpa dem, eftersom de är vana att få andligt stöd av kyrkorna. Eftersom det diakonala arbetet bland invandrargrupperna inte är så bra (enligt mina egna observationer) från de etablerade kyrkorna i Sverige är det lätt att de blir värvade till lokala småförsamlingar på deras egna språk som i många fall leds av "frikyrkopastorer", så kallade "karismatiska ledare" som saknar utbildning. Dessa kan ge visst stöd i början, men risken att de är extrema/fanatiska är ganska stor. Många fastna i dem (man skulle kunna kalla dem sektkyrkor). Dessa personer behöver stöd av de etablerade kyrkorna för att hitta rätt och inte luras in i något destruktivt. Då behövs det fler diakoner i dessa med invandrarbakgrund, för då känner man sig mer välkommen.

Även när det gäller många som kanske saknar papper, eller väntar på besked från migrationsverket behöver hitta rätt, och kanske har det svårt med mat på bordet eller vart de kan vända sig när de blir sjuka. Då behövs det diakoner med invandrarbakgrund som visar dem att det finns hjälp att få. Detta arbetet kan vara väldigt omfattande och behövs mycket i hela ytterområdet i Sthlm.

Dock gäller det att vara försiktiga när man arbetar och stöttar utsatta personer, tex misshandlade kvinnor som söker stöd. Många diakoner blir utsatta för hot eller våld, ca 50% av de tillfrågade, vilket det ofta talas tyst om...

När det gäller att möta de fattiga, utstötta eller bara udda personer så måste man förstå att kyrkan inte kan vara stelbent och bara köra på efter gamla traditioner- Man måste våga testa nya former och även se de personer som är vana att inte bli sedda. Man måste jobba mer som i boken "Inte helt perfekt-men god nog för Gud" av Michael Yaconelli.

En uppmaning till kyrkorna

Våga anställa fler diakoner, de behövs verkligen i "Det nya Sverige". Låt dem söka upp och hjälpa alla grupper i utkanten av samhället så att ingen bor i Sverige utan att känna sig sedd. Allt från alkisen och den "importerade horan"(Elise är ingen hora, även om länken går till hennes sommarprat, utan den skall istället belysa hennes arbete) på Malmskillnadsgatan till den papperslöse flyktingen eller ensamme Östermalmstanten som sitter glömd i en lyxig lägenhet i sin ensamhet.

Miljonprogramsproblem

När jag flyttade till Fittja Norra Botkyrka tyckte jag att det var så smutsigt på marken. Skräp över allt. Typiskt, tänkte jag och funderade en del på vilka det var som bodde här. Invandrare! Ok... Men efter ett tag så såg jag vissa tendenser som fick mig att ändra uppfattning. Varje fredagseftermiddag var papperskorgarna fulla med skräp, sedan kom helgen. Folk försökte lägga sitt skräp i de överfulla papperskorgarna, men det ramlade på marken eller så kom fåglarna och drog i det så att det spreds med vinden. Ibland kunde papperskorgarna stå överfulla i över en vecka utan att de tömdes. Problemet var inte att folket lät bli att lägga i papperskorgarna utan att det inte sköttes från kommunen.
(Visst fanns det folk som bara släppte skräpet på marken med, men det finns det inne i stan med.)

När jag flyttade till Alby från Fittja så fick jag åter uppleva liknande saker. Den mycket använda gångstigen som går förbi förskolan Ugglan skall vara upplyst med gatubelysning. På hösten för två år sedan var över hälften av lamporna sönder. Det i sig är en säkerhetsrisk var man än bor med stora mörka områden. Efter att ha haft det så i över två veckor ringde jag till Botkyrkabyggen, som sa att det var kommunens sak. Jag mailade till kommunen och påpekade säkerhetsrisken och skrev klart och tydligt att det utgjorde en säkerhetsrisk för alla, men speciellt för kvinnorna som var rädda att gå där på kvällen. Efter två veckor hade inget hänt och jag fortsatte maila. Jag fick heller inget svar. Till slut kontaktade jag en ledande politiker i miljöpartiet när de stod och hade bokbord. Han pratade med några och det löste sig.
Jag tvivlar på att en gångstig av samma kaliber hade fått stå oupplyst så länge i till exempel Tullinge (där det bor fler svenskar).

Gångstigen som saknade belysning och har vattenproblem.

Det sista upprörande exemplet jag har för denna gången är ett som har pågått sedan jag flyttade till Alby för fyra år sedan. Samma stig jag skrev om förrut, se bilden ovanför, har alltid en vattenpöl som täcker minst halva stigen. Den finns där för att de som installerade brunnen inte kunde räkna ut var den lägsta punkten var. Detta har resulterat i att det när det har regnat är vatten över hela stigen och det är svårt att gå där. Ännu värre är det på vintern när vattnet fryser till is och det är skrovlig is över hela stigen. Äldre människor och personer med handikapp har väldigt svårt att ta sig fram då.

Det som är mest upprörande i det hela är att till vänster om staketet ligger den nybyggda Förskolan Ugglans parkering. Föräldrarna måste ha klagat på att det fanns en liten vattenpöl där, för i våras började kommunanställda att gräva upp parkeringen och installerade en ny brun som (nästan) leder bort vattnet. Den brunnen kopplades ihop med den befintliga, vilket syns i den mörka asfalten vid staketet på nästa bild.

Den mörkare asfalten syns under den vita skylten på staketet.

När de nu gjorde detta arbete och hade maskinerna ute, varför kunde de inte lägga ett likadant rör till den lägsta punkten vid stigen så att även vi som bor i Alby kunde få gå torrskodda och utan att vara rädda att bryta foten på vintern?

Måste någon bryta foten där och ringa och stämma kommunen innan de gör något, för jag kan inte tänka mig att de inte känner till problemet. Eller skall de som har problem med isen börja gå igenom Ugglans lekplats så att förskolepersonalen börjar klaga? (och då givetvis skylla på att man vill gå på ett säkert ställe för att inte bryta benen. Det är inte rätt mot personalen, men säkrare för oss...)

Såhär blev det sedan, läs inlägget och se bild.

Invandrarna är problemet!

Jag ser dessa problemen som att det hela beror på invandrarna. När det är så många invandrare som bor på samma område så betyder det att det bor många som inte känner till sina rättigheter i samhället. Många kanske bara är tacksamma att de får bo i Sverige och vill därför inte klaga. Därför kanske det inte blir så många klagomål som det skulle vara.

Invandrarna känner som sagt inte till sina rättigheter helt och då är det lättare för tjänstemännen att prata bort deras klagomål med fina ord som gör att inget händer. Jag har själv varit med om att en kvinna som ville byta skola och sätta sina barn på en friskola blev tillsagd av en tjänsteman (för 6 år sedan) att hon inte kunde det för det skulle kosta pengar för henne, vilket är helt fel.

Att folket i Norra Botkyrka känner sig undanskuffade och inte respekterade av politikerna är kanske inte så konstigt när man ser på det på det sättet. När politikerna mer bryr sig om de "svenska" områdena mer och därför lämnar detta område till sitt öde gör att folket här tappar respekten och då blir det tyvärr uppror och bårkigare (som det råkade bli i Fittja förra veckan).

Politikerna är det riktiga problemet

Problemet är därför "invandrarnas" på det sättet att politikerna inte bryr sig om områden där dessa är överrepresenterade, förutom när det är val. Var finns ungdomarnas nya fritidsgård? Alby fritidsgård är ett skämt, medan personalen gör ett hästjobb och är väldigt duktiga.

Nu finns det krafter som vill satsa på Norra Botkyrka, men det är oftast ideella krafter och det saknas resurser. Hur skall de kunna göra så att ungdomarna ser något vettigt att göra i området när inte politikerna ger sitt stöd? Se bara på hur Rei Botkyrka fick höja sin medlemsavgift när kommunen istället för att satsa mer här efter mordet på Seedy drog in på stödet till klubben och deras eftermiddagsaktiviteter för skolungdomar.

Nu håller en grupp på att försöka starta en skrivarstudie i Alby för att ungdomar och vuxna skall ha en naturlig samlingsplats att träffas och lära sig att skriva och uttrycka sig. Det skall hållas småkurser i olika typer av skrivsätt. En mycket bra ide, men det saknas lokal... Jag hoppas detta kommer igång och de duktiga personerna som driver detta får se hur de är med och förändrar Norra Botkyrka, för vi som bor här vi är stolta över att vara en del av området.
Jag är "helsvensk", men trivs bra här i blandningen, men jag är orolig att bristen på aktiviteter skall göra att barnen och ungdomarna växer upp och gör dåligheter istället för positiva saker.

Stolt svensk

uppdatering i slutet


Jag sitter på tåget efter att ha varit hos familjen några veckor. Jag har sett stengärdsgårdarna som mina förfäder har byggt med blod svett och tårar. Odlingsrösena som visar med vilken kraft och viljestyrka de jobbade för att kunna överleva fastän marken inte var anpassad för plogbilan.

Egen dräng är guld värd. Själv är bäste dräng.

Marken som jag var på har trampats av otal generationer bönder, men även av soldater från Sverige och Danmark. Dessa hade legoknektar från andra länder som var med att färga landet rött. Efter många krig slutligen bara en kamp från snapphanarna så blev vi svenskar. Några generationer senare lever endast danskheten kvar i delar av språket och i de äldre byggnaderna.

Alla är stolta över att vara svenskar vars namn ”ärat flög över jorden”.

Landskapet flyger förbi och jag kommer närmare de forna svenskbyggderna, fast nu är vi ett land. Landet har formats av böndernas slit, men även av valonernas vana hammarslag. Romernas, eller som de kallades zigenarnas, skickliga gryttillverkning har prytt mången bondgård. Valonernas blod blandades med det svenska, medan zigenarna inte fick en chans att assimilera sig. Svenskheten var ju viktig.

Efterhand som landet utvecklas och sträcker sig ut i världen för att få kontakter så kommer andra länder och får kontakt med landet. Stockholm, den stolta huvudstaden, byggdes till stor del av tyska köpmän. Stolta svenska släkten i dagens Sverige. Det kommer hela tiden nya invandrare som bygger upp nya avsnitt i Sveriges historia. Dessa personer ser nya möjligheter att bygga sina släkten, de blandar sig som forna tiders invandrare och svenskar och bygger upp en ny modern svenskhet.

De redan vana svenskarna känner då lätt att deras svenskhet är hotad, hotad av att landet inte längre pratar enbart svenska, utan andra språk pratas med som man inte alltid förstår. Det gjorde tyskarna i Stockholm, Valonerna i gruvorna, prästerna i kyrkan och personerna i gamla danskbyggderna med.

Att assimileras in i ett nytt samhälle tar tid, men det går. Ibland kommer det dock vissa invandrare som inte vill assimilera sig i landet, om ni haft möjlighet kunde ni frågat den förste Bernadotte-drottningen. Hon vantrivdes i det kalla norden, så det händer.

Kommer man för att man tvingades bort från sin egen släkts urgamla marker så kan det ta emot att lära sig nytt, men med grannsamverkan och vilja så går det. Här ligger det nya Sveriges stora utmaning. Att skapa en samverkan som gör att de som skall hjälpa oss att bygga upp framtidens Sverige får en möjlighet att starta med det så fort som möjligt så att de känner att de är en del av framtiden.

Tillsammans kan vi göra det, tillsammans kan vi lyfta områden där det blivit en överrepresentation av de nya till högre höjder. Till produktiva exotiska oaser av den etniska mixens innovationskapacitet. Det går att göra Alby, Fittja, Rinkeby och Rosengård till förebilder där ungdomarna känner att de spelar någon roll. ESC i Malmö kan definitivt vara ett stort lyft för dem och Rosengård om nu bara politikerna ser potentialen i de som finns och inte bara använde dem på pappret för att vinna striden. Nu är det dags att visa att man menar allvar med pratet om att de skall vara med.

Jag var från början mot ESC i Malmö, men vill nu att det skall bli det nya Sveriges fönster mot världen, vilket jag skrev här. Den nya världsgemenskapens målade tavla som visar att etnisk mångfald inte bara betyder misär utan med rätt möjligheter betyder utveckling och glädje för alla. 

Vad jag dock inte vågade sätta ut hakan om riktigt var alla de kommentarer och antisemitiska uttalanden som anses ha kommit från kommunalrådet Ilmar Reepalu. Dessa uttalanden och all uppmärksamhet de har skapat har verkligen satt Malmö på kartan som en otrygg stad, och jag förstår Harry Amsters artikel om varför ESC borde ligga i Stockholm istället. 

Men fokus på Malmö där och fokus på att bygga ett land där alla känner att de är en del av något fint och stort. Bara nu inte vissa av de gamla svenskarna använder den stolta svenska flaggan på fel sätt och förstör det som vi så fint kan bygga upp tillsammans. Låt ESC vara startpunkten i detta.

Leve Sverige och låt ditt namn än en gång ärat fara över jorden, med ett budskap om fred och frihet vill jag leva och dö i norden!

Uppdatering

Intressant att en som kommenterat mitt inlägg tänkte likadant som Israels ambassad: Hoppas att det inte blir nya kravaller liknande de som var under Davis cup 2009.

Intressant är även att kommunalrådet Ilmar Reepalu inte verkar ha lärt sig eftersom han inte anser att det inte är något behov för extra säkerhetspådrag, och menar att de kravaller som var 2009 berodde på Gaza-krisen, vilket även Sydsvenskan skriver.

De kanske har väldigt högt säkerhetstänk redan, om inte så kanske Reepalu borde se hur utsatt just Israel faktiskt är och tänka lite extra- särskilt eftersom Reepalu har haft problem med vissa uttalanden innan så att USA:s sändebud mot antisemitism varit och pratat med honom (Snällt av henne, men är inte det lite Världspolisaktigt av USA att skicka en person att prata med en lokalpolitiker så om deras knähundsland Israel? Är det inte bättre att låta Israel klaga till svenska regeringen via sin ambassad och sedan tar regeringen och pratar med politikern? Tycker det verkar vara översittarfasoner av USA)

Jag anser att säkerhetstänket måste vara på högvarv nu. Det är extra viktigt eftersom de som kallas svartklädda snorungar i länken till Sydsvenskan faktiskt fortfarande är svartklädda snorungar som tror att de är något när de gömmer sig i fredliga demonstrationer och kastar saker på poliser. Sedan kommer det fullt med andra personer som kan ha hot mot sig på grund av sina länders politik, ex Azerbajdzjan. Säkerhetens framför allt!

Våldtäkt mot "transa" omöjligt, nej!

Jag läste en chockerande nyhet idag.
En man blev utsatt för ett våldtäktsförsök som avbröts av mannens före detta pojkvän och polisen grep förövaren.
För mig hade det varit en lätt dom, särskilt med tanke på att två invandrare förra veckan var i tingsrätten åtalade för våldtäkt mot man och riskerar 4-14 års fängelse och utvisning.

Domen i tingsrätten blev chockerande. Mannen frikändes för våldtäktsförsök och dömdes bara till misshandel med motiveringen:
Mannen var klädd i kvinnokläder och hade gått på hormonbehandling ett tag och såg därför ut som en kvinna, det var en transsexuell person (HBT). Förövaren skulle enligt domaren aldrig fullbordat våldtäkten när han hade upptäckt det och därför "kan han inte dömas för våldtäktsförsök".

Detta är horribelt. Jag är heterosexuell, har inget att göra med HBT-rörelsen, men kan inte hitta någon tanke som kan försvara en sådan dom.

Tar man det exemplet som jag skrev ovanför med invandrarna så bevisar det att män kan våldtas och dömas för det.

Georgina Beyer, världens första transsexuella parlamentsledamot, Nya Zeeland

Detta handlar enbart om att det var en transsexuell person, och att den andre var heterosexuell och säger att han aldrig skulle ha sex med en man. Det anser jag inte spelar någon roll, utan det är själva handlingen han gjorde och vilket uppsåt han hade när han påbörjade handlingen: Att våldta en kvinna! Förövaren i detta fallet kan mycket väl få för sig att utföra samma handling igen om en vecka (eftersom tre månader omvandlas till villkorligt), och den gången så är det kanske en person som inte bara är psykiskt sett kvinna utan även fysiskt. Vad säger domaren då? Han blir i så fall på sätt och vis medskyldig till att ytterligare en person får lida psykiskt för att bli utsatt för ett sådant övergrepp.

Bloggar

De bloggar som har skrivit om detta är få:

Sexistnytt anser att, precis som jag att man som domare inte skall bedöma efter vad man är, utan efter handlingen som utförs.

Area 1056 ser det som ett hatbrott (jag förstår inte motiveringen), och anser att det bara är en frikännande dom för att offret var en transsexuell person. Låter troligt...klart är i alla fall att det beror på sexuella olikheter.

Denna typ av overkliga domar är något som jag inte kan förstå utifrån min världssyn där ALLA är lika mycket värda oavsett kön, religion hudfärg eller sexuell tillhörighet. Tillsammans kan vi alla hjälpa till att göra denna världen bättre.

Uppdatering

Äntligen, nu visar det sig att det finns vett hos åklagaren som överklagar denna vansinnesdom. Även den hormonbehandlade mannen skall överklaga. Sunt, synd bara att domaren inte hade tillräckligt med vett i skallen att han såg det uppenbara- det var våldtäktsförsök!