Informationskrig

Dawit Isaak, fängslad journalist 

Kriget om information var något som höll på mellan spionorganisationer under kalla kriget. Man skulle kunna tro att det skulle trappas ner när det slutade (bortsett från kriget om företagshemligheter). När USA slår på stortrumman mot England för att få en it-student utlämnad, samtidigt som de gör allt för att få Wikileaks grundare Assange i fängelse och Dawit Isaak har suttit fängslad i snart 4 000 dygn så märks det att så inte är fallet.

Mubarak gav sig också in på internet och släkte hela Egyptens nät. DN berättar ganska utförligt hur han misslyckades (rekommenderad läsning). I detta blogginlägget från bgpmon visas teknisk data och kommentarer.
Telecomix grundas av nätaktivister och skapar nya vägar för nättrafiken liknande de i internets barndom, medan google och twitter skapar speak2tweat (Googles marknadschef i Egypten var försvunnen).
Nu verkar det ljusare, och som bloggen Xenosidian skriver så kanske Muslimska brödraskapet kan utvecklas åt samma håll som arbetarbartiet i Sverige gjorde för 100 år sedan och bli ett Islamdemokraterna. En fin tanke

Mubaraks misslyckande borde ha visat övriga länder att man inte kan stoppa informationen via internet, även om stora aktörer som Kina är på god väg, liksom förut nämnda USA som skrämmer folk.

Nya informationskrig

Nu försöker nya länder i Nordafrika att tysta folkets röst genom att ge sig på bloggare som visar sig vara upproriska.
Den arabiska våren startade i Tunisien med att frukthandlaren Mohamed Bouazizi brände sig till döds. I grannlandet Algeriet har nu den 23-årige bloggaren Tarek Mameri dömts till åtta månaders fängelse för att ha uppmanat till bojkott av ett korrumperat val, på sin blogg, och ha bränt sitt eget röstkort offentligt.

I Sudan har regimen börjat ett krig liknande det Mubarak förlorade, och de då framställda nätaktivistvapnena har dammats av och finslipats: telecomix och speak2tweat.
Regimen har vad de kallar cyber-jihadister, som skall göra försvarsoperationer på nätet mot regimkritiska aktivister och bloggare, och har även utvisat journalister som har talat med aktivister genom att säga att de har "samarbetat med dem".
Vill man se det på andra viset så ger den röda bloggen "röda kränkta lingon" en helt annan syn på vilka frihetsklockor som klämtar, genom att skylla problemen med Sudans nätaktivister på CIA och "krigsförbrytaren Carl Bildt". Visst har de en del rätt i oljan, men att kalla de som vill bekämpa en ditatur för "fascistoida nätaktivister" tycker jag är att dra skam över sig själv. Hade lingonen bara varit lite pålästa om vad fascisterna har gjort i Sydamerika så hade de varit försiktiga att använda sådana ord om personer som blir misshandlade av sin egen armé för att de vill säga vad de tycker och vill ha frihet.

Vad göra?

Det som kan göras för informationen och dess frihet kan tyckas vara oändligt långt borta för oss vanliga dödliga, men det är det inte.
Om man inte kan med tekniken för att hjälpa till med den så kan man stödja genom att sprida nyheterna som kommer ut via bloggar och sedan sprids via tidningar (så so jag gör nu).

Ett annat sätt är att verka för fri kunskap, vilket organisationen Wikimedia (som driver Wikipedia och Wikiversity) gör. Stödjer man dem ekonomiskt så stödjer man även att alla i Afrika (som har orange-abonnemang) får surfa gratis på Wikipedia (och då även kan redigera och förbättra artiklar som kan innehålla neutral kritik mot diktaturregimer eller oljebolag), De, och ni kan även hjälpa till genom att utveckla nätbaserade univeristetskurser på olika språk som är gratis att läsa medan universiteten har problem och studenterna inte kan ta sig dit. Det sker på Wikiversity. Det går att stödja dessa genom att läsa mer på deras egen sida (länk) och donera pengar/bli medlem.

Tillsammans kan vi förändra världen, utan att kallas oss aktivister!

Den nakna sanningen om arabiska män

När jag jobbade som lärare på en muslimsk skola i Stockholm fick vi som lärare veta att vi alltid var tvungna att vara två lärare när vi åkte på studiebesök. Min första tanke var "Jaha, vi skall hålla koll på ungarna så att de sköter sig"! Det är ju den vanliga uppgiften för lärare, men ganska snart stod det klart för mig att det var motsatsen. Eleverna skötte sig som vanligt bra, men det som chockade mig var när en äldre svensk man såg klassen gå in i tunnelbanan och han högt sa "Fy fan" när han såg de slöjbeklädda 12-åriga tjejerna, reste sig och gick därifrån med ett hatiskt ansiktsuttryck.
Då stod det klart för mig att min uppgift var att skydda de muslimska tjejerna mot hatiska svenskar. Tjejerna, inte killarna! Killarna ser ju ut som vilka killar som helst med sina byxor och lite mörka hår. De kunde lika gärna vara från Sydeuropa... men tjejerna med slöja syntes ju, och då gav man sig på dem! Vuxna män som mobbar småtjejer för att de klär sig i sina traditionella kläder! (Ja, det är av religiösa anledningar, och ännu ett ja: Jag anser inte att man skall tvinga på småflickor sådan klädsel... särskilt de som var ännu yngre och definitivt inte hade kommit in i puberteten och blivit ett "sexualobjekt"... men nu hade de sådana kläder)
Jag har skrivit om niqab i skolan tidigare på min engelska blogg, och då tog jag upp skolverkets skrivelse om
att man inte fick förbjuda det klädesplagget i svenska skolor, men den enskilde läraren får hävda att niqaben försvårar undervisningen och förbjuda det, enligt aftonbladet. Detta betyder då att den enskilde läraren riskerar att utpekas som rasist, fast de flesta lärare anser att man skall kunna se elevernas ansikten för att få en bra interaktion. Som kuriosa kan jag meddela skolverket att den muslimska friskolan jag jobbade på,  Al-Azharskolan, hade ett förbud mot just niqab av pedagogiska skäl. Det var inget konstigt med det, och jag står helt bakom det.

Den nakna araben

När dessa barn växer upp så blir de vuxna, och då blir helt plötsligt alla med arabiskt utseende sedda med misstänksamma ögon. Detta även om de kanske aldrig har varit utomlands, och kanske till och med tillhör svenska kyrkan (eftersom de adopterades när de var bäbisar).
I Svenska dagbladet 3 juni skrev Hana Al-Khamri om en arabisk kvinnlig konstnär, Tamara Abdul Hadi, som själv råkat ut för liknande situationer som jag beskrev ovanför. Hon anser att det har blivit värre efter 11 september 2001, och beslöt sig för att göra ett konstprojekt för att lyfta fram de oskyldiga männen som är helt normala. Hon ville lyfta fram den nakna sanningen om de arabiska männen, eftersom kvinnan redan har utforskats så mycket. Hennes projekt har gått ut på att fotografera avklädda arabiska män för att visa på deras oskyldiga utseende, samtidigt som deras bakgrund som affärsmän, lärare eller studenter skall visa att alla är vi lika. Att en kvinna vågar ta detta steget till att dekonstruera den negativa bilden har även fått sina kontroverser eftersom det är väldigt kontroversiellt att en kvinna fotograferar halvnakna män. För mig är det hjältemodigt av henne att göra detta, och jag ser fram emot att hennes projekt blir klart.

Jag tänkte även ta upp en annan arabisk kvinna, som tog fram den nakna sanningen om Egyptens militärdiktatur, nu lagom till att militären återigen har tagit tillbaks makten genom att författningsdomstolen, utsedd under Mubaraks tid och lojal militären...som mer och mer liknar en militärjunta. Det är Aliaa Magda Elmahdy, som jag skrev om på min engelska blogg i november. Hon demonstrerade genom att fotografera sig naken och lägga upp bilderna på sin blogg, samtidigt som hon förklarade varför hon gjort det såhär, enligt The Daily Beast: "The yellow rectangels on my mouth, eyes and sex organ resembles the censoring of our knowledge, expression and sexuallity". (De gula rektanglarna över min mun, mina ögon och könsorgan skall visa på censuren av vår kunskap, uttrycksmöjlighet och sexualitet). Det kan verka idiotiskt att stirppa, men ser man på vad militären gjorde med kvinnor som protesterade i november så ser man det i ett annat ljus: De slet av kläderna och stoppade in två fingrar i slidan för att "se om de var oskulder", enligt the Guardian. Den nakna protesten spred sig sedan till Israel där många kvinnor klädde av sig (men inte helt) som stöd för denna modiga kvinna. Tyvärr, som ni ser i artikeln, så har inte de andra kvinnorna fått sina rättigheter heller-och militären bryr sig inte. De gör allt i sin makt för att stanna vid makten.

Framtiden

Nu när muslimska brödraskapet utropar sig till segrare, samtidigt som valet har ogiltigförklarats av militärens knähundar så är framtiden oviss. Jag tror att många kommer att gå ut och protestera på torgen igen, men denna gången kommer militären att ta i med hårdhandskarna- de är rädda att de skall bli ett nytt Syrien. Inbördeskrig nalkas, tror jag, och förlorarna är kvinnorna som även i fortsättningen kommer att bli förtryckta och soldaternas leksaker, och alla andra som längtar efter frihet. Varför är det bara militären och dess släktingar som skall få njuta av frihet?

Låt oss hoppas att inte allt för många dör innan lugnet åter råder i Egypten, och de arabiska männen och kvinnorna inte ses som terrorister hela tiden.